Soptunnedyket följdes upp av en luftballongskrasch....
en Uri Geller-bil, ett världskrig med Sylvester Stallone (=Mr Porsche Cayenne) och ett besök på föräldralösa barns dag.........
Allt detta har resulterat i att jag nu sitter och lusläser Hurghadas gula sidor i hopp om att finna en "reservdels-verkstad for human parts"
Och så undrar folk vad jag gör här nere hela dagarna..!!
De skulle bara veta......;)
Jag läser svenska med en egyptisk vän 1 1/2 tim/dag, jag försöker samla ihop material till vår hemsida [email protected] , jag har en liten trädgård att sköta om, jag har ansvar för att Villa Walls invånare trivs, jag stiftar nya bekantskaper, både i verkligheten och i fantasin....
Ann Rosman är ny bekantskap, har precis läst hennes "Fyrmästarens dotter" och det är en bok jag varmt kan rekommendera.
Norska Marianne är en "ny-gammal" bekantskap som gjort att jag varit ute och drällt mer än vanligt på kvällarna, alltså förutom de vanliga Hard Rock Café kvällarna...;) Dock ingen dans för mig pga av min sargade kropp....
Jag är HÖJDRÄDD, KONFLIKTSKYGG och GRÅTMILD så det har inte varit någon bra vecka för mig......förutom besöket hos de föräldralösa barnen som fick mig att gråta av glädje när jag såg deras glädje.
Nu kan man ju tycka att jag är en idiot som hänger med på en luftballongstur när jag är så höjdrädd, och det är ju sant...helt idiotiskt!
Men det har sin förklaring i alla fall inbillar jag mig det.....
Min rädsla för höjder är inte något medfött utan den har vuxit sig starkare och starkare med åren och åldern.
Idag skulle jag aldrig våga klättra upp i "Holken", vår koja ganska högt upp i granarna på Singö, som Pappa byggde åt mig och brorsan när vi var små. På den tiden svingade jag mig i löst hängande grenar som värsta Tarzan utan en tanke på höjden...
Men det var då det...ganska många år sedan. Undrar förresten om kojan finns kvar.
Jag fick i alla fall erbjudandet häromdagen att följa med på en tur upp i det blå och chansen att få se Hurghada med omnejd från ovan. Frågan kom snabbt och oväntat, alltså inget jag gått och funderat på, och svaret skulle lämnas omgående.
Jag tänkte helt sonika: Nu eller aldrig och tackade ja till min stora förvåning!
Vi fick hoppa in i de sedvanliga "öken-jeeparna".... 
med en lika sedvanligt galen chaufför, och så bar det iväg, rakt ut i öknen utan någon väg att följa.
Det fanns inga säkerhetsbälten i bilen, bara de hållare man ska stoppa in bältet i, sådana fyrkantiga hårda plastklossar som finns i sätet.
Galningen körde verkligen som en galning och det är ett under att vi inte gjorde jeepen till en cabriolet med våra huvuden, jag satt och önskade att jag hade airbags både i pallet och i röven. Ja, eller åtminstone lite mer fett på rumpan och något att hålla mig i......
Jag var glad för min ringa längd då jag inte perforerade taket som mina medpassagerare gjorde, men efter en smärre luftfärd i jeepen lyckades jag landa rätt på en så'n där hård sak och därför är min första sökning efter reservdelar; en ny svanskota...:(
Jag har inte varit till läkaren för de gör ändå inget åt dylika skador och det är bara deprimerande att VETA att man skall ha jävligt ont för ganska lång tid framöver.....
Väl framme möttes vi av en massa beduiner, både stora och små......
Korgen som skulle bära oss under ballongen var på plats.......
Själva ballongen lastades av med mycket möda och stort besvär.....
Det tog en bra stund för manskapet att lägga ut ballongen i rätt position
Men till slut verkade det som de hade läget under kontroll....
Ungefär här blir jag medveten om att mitt sällskap inte tänkte åka med på ballongfärden..
Jag har inte varit i närheten av en luftballong tidigare och har alltså inga referenser om vad som är brukligt ang säkerhet osv.
Men det hade en av mina vänner och sa: Detta ser inte bra ut......korgen borde vara förankrad i marken, vilket den inte var...Hmmmmmm.
-"Nu eller aldrig" ringde fortfarande i mina öron och jag var fast besluten att stiga ombord i korgen så fort tillstånd gavs
Managern för eventet höll sig på behörigt avstånd utan att be oss göra detsamma, man kan ju undra varför, så här i efterhand.......
Jag har av förståliga skäl inga bilder på vad som hände därefter....
Men jag hoppade som siste "gubbe" upp i korgen när den var ett par decimeter från marken och karlarna försökte hålla den nere med hjälp av sina kroppar och en liten lastbil.....
Det var trångt, vi var säkert 20 st i korgen och vi började lyfta, vingligt men ändå...up in the sky..
Trodde jag....
När vi var ca 50 cm ovan mark tippade korgen, åt min sida och jag landade förstås på mina redan ömma revben.....SHIIT!!!
Jag är ändå glad att jag inte hade någon av de bastanta engelska damerna ovanpå mig under kraschen....
och min andra sökning efter reservdelar är: Nya revben
Jag har alltid varit vig och ganska smidig och har svårt att fatta att saker händer med kroppen och dess möjligheter med åren, så jag kastade mig ut ur korgen när den fick "luft under vingarna" igen och började stiga.
Jag hade min fina kamera runt halsen och gjorde allt för att inte skada den, vilket resulterade i lite skrapsår på armar och ben...MEN jag hann hoppa ut..:) Tjohoo vad lättad jag var!!!
Färden avslutades tack och lov strax efter att jag hade hoppat ut ur korgen......
"Managern" skämdes ju förstås i hundra åttio men utlovade ett nytt försök, jag hade dock bestämt mig för att nu var det nog med äventyr för fru Wall för en lång tid framöver....
De "ankare" som användes var dessa två hårt arbetande karlar.......
och denna lille lastbil......
Som synes gick något sönder på "lastbilsankaret", men som allt här i Egypten kan det lagas på nolltid..
Mafich Moshkela.....:) = Inga problem!
De "mänskliga ankarna" klarade sig välbehållna, tack och lov....
Här väntar de på det andra försöket...gasen (eller vad det nu är i tuberna) hade tagit slut. Notera spåren som bilen gjort i försök att hålla ballongen på plats.......
Här försöker de igen....När jag var i korgen var eldsflammorna otroligt heta och vinden böjde dem ner mot oss i korgen med intervaller. Rena turen att man inte fick brännskador på ryggen.....
Andra försöket avslutades med besvikna engelsmän, vi var bara glada att vi hade fast mark under fötterna..:)
"Piloten", det är han i rött som inte ens hoppade i korgen i andra försöket..
Han förklarade när vi anlände till platsen under sin korta information att han bara kan styra ballongen upp och ner, men hade inget svar på om vindarna bär mot bergen och vad han gör då.....Häpp...Men OM han, Mr Pilot inte är i korgen, hur styr han då???
Barnen till de hårt arbetande beduinerna var väldigt väluppfostrade och söta.....
Säger bara.....What a day....:)
Jag kommer INTE att ens tänka på att åka luftballong igen, i det dyrbara livet jag har kvar....:) det var verkligen "once in a lifetime" och nu är det gjort....
Ha ha ha det är rätt skönt!
Fortsättning på min vecka följer en annan dag, jag blev just inbjuden till grannen på middag.
Vilken tur jag har...:)
FISK!!!! Gratinerad fisk med räkor, calamari, aubergin, tomater mm och fisk med ris och olika röror och sallad till....Ljuvligt gott...:)
God natt kära vänner, fortsättning följer en annan dag med risk för att det händer något annat som upptar "min dyrbara tid" och bloggen blir vilande igen... Men vi ses ...;)
Må gott och njut av morgondagen...
Kram. kram <3
